Jimmy Jansson säger återigen från talarstolen att ”de som hävdar motsatsen (jag antar att det är oss han menar) ska ”ställas till svars” om inte mätningarna av Seniors utsläpp visar tillräckligt stor fara – hur man nu bedömer det. Som om det handlade om någon slags vadslagning.

Problemet är att ingen har hävdat motsatsen. Ingen av oss i SSUAM med  flera kritiker påstår att människor kommer att falla ihop och döden dö dagen efter produktionsstart. (Särskilt inte om de börjar under försommaren med lite lättare testande.) Det vi påstår är att myndigheterna (ja, kommunen inkluderad) har släppt igång en potentiellt mycket farlig process utan att veta hur den påverkar oss som bor i närområdet. Det är inte som att vi skulle bli ledsna om halterna var låga. För oss är detta inte en fråga om prestige, utan om liv. Jag har aldrig varit mer pepp på att ha fel.

Effekten av att utsättas för den här typen av ämnen genom kontinuerliga utsläpp kan dock komma många år senare.  Exemplen från runt om i världen visar att de sannolikt kommer. När cancerfallen så småningom ökar blir det en ny tröstlös kamp för offren att bevisa vad sjukdomen beror på. Ingen enda som drabbas kommer att vara speciellt nöjd med att ”ha fått rätt”. Om de får rätt har de ändå förlorat år av sina liv, och kanske anhörigas.

Kort sagt! Jag har inga som helst problem med att ”stå till svars” för att jag försöker skydda mitt eget och alla andra barn och unga från detta. Hellre det än att de i framtiden frågade oss vad vi gjorde medan vi kunde. Där kan man tala om att stå till svars. Vi är inte heller ute efter att ställa någon till svars, tro det eller ej. Vi har ingen nytta av det. Vi är ute efter att stoppa utsläppen. Det har vi nämligen nytta av. Och för att nå dit behöver vi ha kommunen på medborgarnas sida.

Vi har tagit del av ett av Jimmy Janssons svar till en brevskivare som lagt till oss som kopia ( så han vet att vi sett det.) Det är mycket ”whataboutism”. Vad sägs om andra farliga industrier? Tja, de är heller inte bra. Men klart enklare för oss att bedöma. Plus att vi kunnat välja om vi ska ha dem som granne eller inte, eftersom de funnits i decennier.

Vad sägs om andra länder då? 

”Man kan även diskutera på ett filosofiskt plan hur rätt det är att vi i Sverige använder produkter flitigt från andra länder men inte är beredda att låta dessa produkter (tillverkas) hos oss.”

På det kan man ju svara att vi är många som handlar eko och fairtrade just för att undvika att göra skada i andra länder, och bojkottar kedjor som bevisligen utnyttjar barn (och vuxna) där. Sen är det svårt att undvika allt som gör skada i ett samhälle som vårt. Men lösningen är väl för tusan inte att förgifta oss själva i solidaritet? För mig är lösningen att slåss för en ren miljö både här och där på de sätt vi kan. Verklig grön omställning handlar inte om att byta en skada mot en annan. Verklig grön omställning verkar heller inte kunna drivas av några ideologiskt förvirrade personer som inte kan hitta på en bättre ny gemensam  politisk identitet än ”industrialistpartier”. Industrialismen orsakade klimatkrisen, men det visste man inte då. Den kommer inte att lösa den åt oss.

Jimmy Jansson framställer oss om och om igen som en samling foliehattar, men nej, vi tror inte att detta är en konspiration. Vi tror att detta är en olycklig blandning av företagsamhet och inkompetens och en inte så liten naivitet. Och vi vet att den forskare ni så gärna skjuter fram som garant för fabrikens ofarlighet hade en hel del annat att säga om metylenklorid utöver just det citat man hela tiden hänvisar till. Vi vet också att vi, till skillnad mot medborgarna i företagets hemland, har möjlighet att klaga och ifrågasätta utan att råka illa ut. Det tänker vi fortsätta med.

Våra påtryckningar har hittills lett till att Kemikalieinspektionen ändrat sina rutiner för hur de går ut med inkomna dispensansökningar Och att kommunen planerar oberoende mätningar av metylenklorid i vatten, luft och mark. Jag hoppas verkligen de gör det ordentligt. Det finns en hel del att berätta från vårt möte med kommunen, men det spar jag till vårt kommande stormöte i januari. Men en sak noterade vi. De var väldigt intresserade av hur många av vår digitala namnlistas 20 000 undertecknare som bor i Eskilstuna (det ser nämligen varken vi  eller de, då Skiftet som organiserat insamlingen skyddar underskrivarna enligt GDPR och bara släpper förnamn). Vår analoga lista är mer tydlig om än mindre, där finns mail och telefon till nästan alla. Det är tydligt att antal människor som ansluter sig till SSUAM på olika sätt har stor betydelse. Varje nytt medlemsskap stärker oss och påverkar våra möjligheter att utöva påtryckningar. Det gör också de donationer som görs, små som stora.

Jag tycker som tydligen många andra att ett medlemsskap à 150 kan bli årets julklapp i Eskilstuna. Vi fortsätter kampen.

God helg allihopa.

Irene Karlbom Häll