Vi har under hösten kunnat ta del av flera märkliga uttalanden i Eskilstunas kommunfullmäktige. Bland annat tyckte en politiker att metylenklorid “poff, försvinner i luften” och att Eskilstuna redan har så många farliga verksamheter, så vad gör en till för skillnad? Jag har lite svårt att förstå den här nästintill besattheten av att förvandla staden till “en industristad i framkant” (S-politiker). Politiker vill sätta folk i arbete såklart (till vilket pris som helst), och ett av Senior Materials argument när de redogjorde för lokalisering var att det i Eskilstuna finns den kompetens som företaget efterfrågar. Jag undrar det jag. Dagens Arbete belyste tidigare det faktum att Senior Material tagit med sig arbetskraft från Kina. Varför? Kompetensen ska ju finnas i Eskilstuna enligt dem själva.

Politiker bjuder in flera nya industrier och likställer etableringarna med ett bot mot arbetslöshet. Problemet är att alla inte kan jobba i en fabrik. Det kräver en viss utbildning, som i sin tur kräver vissa förkunskaper. Personligen skulle jag vara värdelös på ett fabriksgolv. Hade jag varit arbetslös skulle jag inte varit aktuell för Senior Material av flera olika anledningar och jag tror inte att jag är ensam i den insikten. Nyligen läste jag en kommentar som löd: “Jag är hellre hemlös än arbetar där.” Jag är benägen att hålla med. Politiker ser inte individerna. Det ser en hop, en massa, en skock. Och de ser siffror. En storskalig industri genererar snabbt många nya tjänster, därmed putsar en sådan etablering till arbetslöshetsstatistiken jäkligt effektivt. En ny butik med ett fåtal anställda medför en nästintill obetydlig skillnad i statistiken. Det storskaliga ser kanske rätt ut i teorin, men i praktiken? Vilka är de, som ska arbeta i de nya industrierna? Jag vet inte. Jag undrar av ren nyfikenhet.

Politikerursäkten om att det redan finns så mycket skit runt staden, att lite till inte gör något, måste vara en av de mest korkade slutsatser jag hört någon dra. Dessutom höll jag på att ramla av stolen när samme politiker i kommunfullmäktige riktar sig till publiken och berättar om vad som passerar Eskilstuna via tåg: “Ammoniak! Har ni hört talas om det?!” Om han hade läst innehållsförteckningen över Senior Materials lagervaror, skulle han veta att 1,4 ton ammoniak kommer att finnas i deras lokaler. Att skrämmas med ammoniak blir liksom kontraproduktivt här. Som jämförelse kan en ishall av nyare modell innehålla några tiotal kilo. “Lösningar med hög koncentration av ammoniak är starkt frätande och kan ge mycket allvarliga skador vid förtäring, hud- eller ögonkontakt. Ammoniakgas är kraftigt irriterande på ögon och slemhinnor. Vid inandning av ammoniakgas i hög koncentration finns risk för andningsbesvär och lungskada.” (Giftinformationscentralen). 

Senior Material informerade nyligen på sin hemsida att de i Kina utvecklar en ny process där metylenklorid inte ingår. Lägligt nog kommer denna information i samband med att de ska ansöka om ny dispens. De måste nämligen kunna visa Kemikalieinspektionen att de undersöker alternativa metoder eller ämnen, för att beviljas ny dispens. Senior Material menar att den nya processen ska kunna användas i Eskilstuna 2026, bara testerna blir godkända. Vad som används istället för metylenklorid framgår inte. Förutom metylenklorid eller eventuell ersättare kommer även 530 ton paraffinolja att lagerhållas i lokalerna, vilket inte heller låter särskilt fräscht, men “vi har ju redan så mycket farligt runt stan!” 

Text av: Alexandra Rönnudd